Okej då, det blir lite sporadiskt

Snälla hösten, kom INTE! Jag gillar vanligtvis inte hösten särskilt mycket. Mörker och kyla liksom. Och i år fasar jag mer än nånsin för september, oktober, november och december. Av någon anledning tror jag att det kommer bli bättre efter jul.
Jag vill inte åka mellan Gävle och Sundsvall som nån guttaperk. Jag vill inte bo i en väska hemma hos mamma. Jag vill inte betala fem lax för en hyreslägenhet med kokvrå. Jag vill inte inte veta.

Roligt att träffa M enbart på helgerna då. Roligt att tvångsomplacera stackarn i en annan stad då. Roligt att vi kanske inte kommer iväg till Thai då det förmodligen blir flyttar och arbetsplatsbyten mitt i allt. Roligt att inte kunna jobba nån helg extra då. Roligt!

Ja jag gnäller. Det kunde varit värre och en miljard typer har fixat biffen förr. Men va fan! Förtjänar inte han och jag lite lugn och ro?!
Just idag vill jag bara ringa det där tjusiga universitetet och säga att jag har annat att göra. Och ringa nåt coolt jobb här och säga att jag står till förfogande. Och jobba, få pengar och baka sockerkakor på kvällarna. Och ha en jävligt soft höst. (Och vantrivas på jobbet och ha ångest över att jag slösar min dyrbara tid på att arbeta med saker en femåring skulle klara av.) Skit.

Denna förbannade valfrihet. Vart ska vi bo, hur ska vi bo, vilket jobb ska man ha, vilken utbildning är bäst, vad ska vi äta, vilka trosor ska jag ha. Om man väljer fel då? Om jag kanske skulle vilja ha två miljoner, bo i ett hus med eld, plugga till nåt coolt och ha tre bäbisar? Eller bara få sova om natten och vakna utvilad och glad med världens bästaste kille? Kan jag inte bara få det då? Alla andra lever ju lyckliga tills dom dör väl?

Och här sitter jag i en halv bikini och är ledig. Med solfan bakom moln. Nästa vecka, jävlar om han inte skiner då!