lika bra att erkänna

Det går visst inte att smyga längre, jag är som en öppen bok.

So here it comes!

Jag skiter i bloggandet ett tag. Har ingen lust eller ork just nu. Jag sitter hellre under ett träd och luktar på blommorna. Okejdå, i soffan och snusar på Markus hals. Förhoppningsvis sitter jag där så länge att jag inte hinner läsa era bloggar heller, så det kan hända att jag smsar eller tom. ringer och undrar hur ni mår istället. Eller kommer på ett oinbjudet besök under semeserveckorna (v 32 och 33).

Och så hörs vi när lusten återfunnit sig, eller när sommaren ebbat ut i en blöt höst.
Hej så länge! Njut av livet och var snälla mot varandra!