svordomar

Kollade igenom schemat för hösten och insåg att det blir väldigt korta helger. Slutar oftast mellan 15-17 på fredagarna och börjar 8.15 på måndagarna och så två timmars tåg på det.
Så nu gråter jag. För jag är en fjant och vill inte vara utan M så mycket. Jag förstår att tiden förmodligen kommer gå fort när jag väl är på plats och att han kommer få ett jobb inom en rätt rimlig tid. Och jag förstår att jag inte är den första som får göra så här eller att det inte ens spelar nån roll för vi finns ju kvar.

Men fan i helvete vad jag kommer sakna honom. Det är ju inte så här man vill att det ska vara! Varför är saker ALDRIG bara enkla?!


Alldeles ont i magen, och lite snor runt ansiktet. Och kletig mascara på hans tröja.
Det blir bra, jag vet ju det. Men just nu vill jag bara grina, tycka synd om mig själv och hata omvärlden och omständigheter.
Jag måste packa och köpa frukost. Motivation saknas.
Grin, gråt, tårar. Blä.