forum är en halvläbbig företeelse

Nu har jag följt en livlig diskussion angående ämnet brudöverlämning. Intressant! Jag kan inte riktigt påstå aatt nån har mer rätt än den andre.

Ja-sidans argument är:

• det är mitt bröllop, alltså mitt val
• jag vill visa min kärlek/närhet till pappa (eller vem de nu går med)
• jag gör ett aktivt val och är långt ifrån att bli såld som förr

nej-sidans argument:

• det är kvinnoförtryck
• det finns många andra i världen som man skymfar genom denna sed
• det går inte att gullifiera något som har en så mörk historia

Och ja visst har de rätt, allihop på sitt sätt. Som vanligt går det inte, eller är i alla fall jävligt svårt att se svart eller vitt på saken. Nej-sidan ser det i ett större perspektiv, att det man som individ påverkar vad som sker runt i världen och ja-sidan hävdar individens rätt att göra egna val. Som ni ser är jag oerhört opartisk hittills.

Jag har nog aldrig ens tänkt tanken på att det skulle vara något negativt med brudöverlämningsgrejen. Men jag kan ju inte heller blunda för att det inte är särskilt längesen, kvinnor levde i en mer bisarr verklighet än idag.

Min fundering är följande: Kan man genom att missbruka en gammal otäck tradition omvandla den till något positivt? Som att trotsa gamla puckon. Att man väljer att ha en sån tradition för att visa att det är frivilligt. Förstår ni?

Jag vill gärna tycka att hur man väljer att gifta sig (eller inte gifta sig) ska vara upp till var och en. Å andra sidan är det ju bedrövligt om det valet gör att fröken Hilda 12 år i Uganda blir bortgift till Gunnar 78. Äckligt namn förövrigt. Så hur väljer man då med vilka ögon man ska se på allt med?

Forum ja. Det finns ju en uppsjö av dess där man kan diskutera precis vad fanken som helst med alla möjliga kloka och dumma. På samma forum som jag läst ovanstående finns skräckberättelser ang. bröllop som får mig att undra om inte smita iväg är bästa alternativet ändå. Kan ni tänka er det? Jag som drömt om en prinsessdag i kyrkan och fest med alla!

Men det här med bröllop verkar dra fram hemska sidor hos många. Tjaffs och bråk med både släkt och vänner som tycker sig ha rätten att bestämma om hur andras bröllop ska vara. Alla ska tycka och helst bestämma. Varför? En sak om man frågar om råd, då får man ju rådet och sen kan man ta ställning till om man vill följa det eller inte.
Den dagen kommer bli som vi vill, för det är vår dag. Och detta främst för att det vore omöjligt att göra något som skulle passa alla. Antagligen kommer man att få kompromissa med sig själv också. Om jag vinner på trav bjuder jag alla jag känner! Om inte blir det inte alla helt enkelt.

Jaja. Långt det där blev då.
Träffade Emma, Leija, Ewa och Iris på stan idag. Det är så mcket värt att få en stund med trevligt sällskap! Och jättekul att få träffa lillan för första gången. Söt som socker förstås, och hon log åt mig :)

Nu ska jag försöka ta mig till köket (men jag har en svart skönhet som sover på mig så det känns svårt) och laga mat åt min mor. Och sen skriva lite om professionellt förhållningssätt. Wiho!