vitaminer

Jag röjde kylen och frysen och blev irriterad på alla småslattar som fanns av allt. Det blev en smoothie av somliga slattar, en del andra fick åka sopbil. Och osten ska rivas. Så nu dricker jag vitaminer och laddar med Winnerbäck innan det ska städas lite.

Såg igår att kille från Ljusta dött. Av droger. En till! Han är fyra år yngre än mig och ingen jag känner. Pappan har jag dock jobbat med en del på Södra och han är supertrevlig. På Gatufesten träffade jag en annan kille som jag gått i samma klass som och jag visste ju om att han knarkar. Men faan vad han såg ut. Helt väck! Han kom tydligen ihåg mig i alla fall och frågade hur det var me dmig och så. Men äckligt liksom. Jag kan omöjligen förstå hur man hamnar där.

För övrigt grymt skönt med en fyradagars ledighet nu. Sen är det bara två veckor kvar till semester och Winnerbäck i S-vall. Och alltså tre veckor till Sthlm live och få umgås med Jocke och Anna lite! Den nionde. Det är iofs en lördag, så det är tre veckor till dagen innan!

Jag försöker förtränga den 27 juli. Sista dagen för att svara till skolan. Shit! Jag vet inte. Jag vill men inte. Det känns som ett måste liksom fast jag inte vill hundra. Hur ska vi bo? Känns sådär att sätta sig en liten lägenhet vi inte trivs i, och siktet är inställt på ett hus med gräsmatta. Men då är det ju bra mycket bättre att jag jobbar istället. Och det positiva med att jobba är att jag kan gå aspirantutbildningen och hoppas på att min chef skaffar barn snart så kan jag ta hennes tjänst. Faktiskt tror jag att jag har stor chans att få den om det skulle bli så. Många om blev det nu...

Jag vill ju absolut inte sälja korv och köttbullar till stressade småbarnsföräldrar resten av livet. Men å andra sidan är fördelen den att Ikea som företag sett är bra. Och om jag vill är chefstjänster inte 10 år bort direkt. Inte alls. Två år kanske. Om jag vill. Och det är ju det jag vill. Nån slags ledande position. Personalansvar.

Jag vill läsa socionomprogrammet också. Och jag är fan skitbra som kom in! Jag måste bara bestämma mig för vad som ska komma i vilken ordning. Tillsammans med M. Även om det nu låter som det gäller bara mitt jobb och min framtid så är det ju inte hela sanningen. Han, eller vi rättare sagt, har prio nummer ett för mig. Vad är jag utan oss liksom? Och han måste ju trivas med livet lika mycket som mig. Det kan bli en tung höst det här. Hoppas det inte skiter sig med Thailand nu. Tror att det skulle vara ett välbehövligt break från allt. Gå runt och svettas och se snygg ut liksom.

Well well. Nu ska jag in i köket och göra ett ryck. Och kolla in handtagen på köksskåpen Emma ;)