12 mil på en buss känns som en liten del av himlen just nu. Bara få sitta och finnas till, tänka och känna. Bara få glo in i skogen som slutar nånstans där is och hav tar vid långt härifrån. Att vädret är skit och att radion är skit gör inget alls. Det känns tryggt på nåt vis. Tillfreds, är vad jag är.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar