vardag så man kräks

Vetta fan varför men plötsligt kändes det bara jobbigt, tråkig och besvärligt med en ny vecka. Markus är tillbaks på jobbet igen efter sitt febermaraton och jag ville inte kliva upp när alarmet skrällde. Det har snöat hela helgen men legat runt nollan så det är BARA slask och grått äckel utanför dörren.

Inte vill jag plugga idag heller. Tur det inte är nån föreläsning iaf. Men läsa borde jag. Helst skulle jag vilja skita i det hela men då vet jag ju att jag kommer förbanna mig själv när det är dags för duggor, tenta och grupparbete. Måste, måste.

Imorgon fyller pappa år och jag ska fixa present innan fredag. Nånting bra så han glömmer bort chocken jag åstadkom häromdan...stackars bästa pappan!

Jag skulle vilja köpa nya jeans men ska banne mig vänta nån vecka så jag har tränat mig in en storlek mindre. Även att min stjärt har fulat till sig! Min stolthet liksom :O Men ikväll halv sex ska jag ha rundtur på gymmet och lära mig hur alla märkliga maskiner kan hjälpa mig ner i ett par små 27:or.

Gårdagen bestod av lite städning och allmän fixning. Markus satt upp dammsugarslangshållare och krokar i städskåpet och jag sorterade och gjorde så att man inte blir överfallen av moppen när man öppnar skåpdörren. Sen njöt vi av en galet god lasagne (bacon is the shit) och av doften från lakritsljusen.

Sedärja. Efter lite gnäll känns livet ljusare :) Har ju en rolig helg att se fram emot! Eller två rättare sagt. Får hinta lite snyggt om att jag skulle må bra av en ångande het date med mitt hjärta också. Han kanske skulle må bra av att slippa se mig i hängrövsmysbyxorna nån kväll dessutom, haha.