ta mig med en matsked salt...

Varit på föreläsning idag i lilla Söderhamn.Dit ska jag aldrig flytta. Gulligt på nåt vis men jag får ångest av människorna. Deras blickar andas (jodå, andas) tycksyndommigförjagharsattmigsjälvienohållbarsituation. Det lilla jag sett är bara tragik med alkoholister vars söner som tar livet av sig, tonårsmammor som lägger barnbidraget på nya bröst och pingvinvaggande medelålders kvinnor som tröstar sig med margarin och BIB när livet går emot.

Det kan finnas en viss överdrift i det jag skrev eftersom det jag sett av stan är stationen, skolan och gångvägen där i mellan. Men betänk då hur klassen ser ut...höhö. Skönt att vara oklanderlig själv.

Nä men det jag stör mig på. Alltid verkligen blir skitgrinig på är när människor gör sig till offer. Det finns offer, riktiga offer, absolut. Men de som tycker så synd om sig själv (när det finns andra möjligheter), eller nedvärderar sig själv så att andra ska få dåligt samvete är bara så förbannat irriterande.

Vet inte vart det där kom ifrån men nu står det där i alla fall. Eller jo. Den där margarindamen kom från Söderhamn.

Torsdag med ledig fredag betyder helgkväll idag. Jihoo! Ska väl försöka trolla fram något ätbart mer än brownien med fudge-täcke jag tänker baka. Och packa för imorgon bär det av mot kära hemstaden Sundsvall för en helg späckad med trevligheter!

Eftersom jag är en flickvän utöver det vanliga ska jag visa bild på en söt liten blondiemamma med enorma sillisar för Markus sen. (det är ett trick! Då blir alla andra killar jätteavis på att han har en såå bra och förstående tjej att han på så vis blir påmind om det och genast glömmer sillisarna för sin fantastiska flickväns skull, medan killkompisarna drömmer våta drömmar om da fejkbröst! Fiffigt värst.)

Nu längtar jag efter god mat imorgon, girlsen på lördag och gam-momma på söndag! Men först middag, brownie, tömma tvättkorg, packa och tv.