kräkmage

Är det något jag gör ofta så är det att må illa. Gör det så ofta att jag knappt reagerar längre. Min mage har ju alltid varit smått felande utan att nån doktor tycker att det är nåt fel. Men just nu är det obehagligt illamående så jag inte kan sluta tänka på det. Otroligt irriterande.

Jag har en sambo som blir galet motiverad att göra saker och ting. Nu klev han upp mitt i natten för att äta otäcka ägg och hinna gå till jobbet. Usch. Fattar inte att han orkar. Min GI-motivation dog av för flera dagar sen (men jag håller på ännu), det är liksom inte tillräckligt roligt för att hålla mig igång. Men så där är ju jag alltid, jag har för lite glöd till "oviktiga" saker.

Var för övrigt tokpigg när M gick imorse runt 06. Han glömde att pussa mig hejdå så d kunde jag inte somna om, men vad skulle jag upp då att göra? Så jag låg kvar och halvslumrade till klockan ringde. Då ville jag inte kliva upp. Efter par snoozningar tog jsg mig in i duschen ändå.
Har ångest för den här skitveckan med hemtenta, dugga och ny kursstart. Kom på att jag kanske inte får Csn heller eftersom mina poäng inte är registrerade. Då blir det jobbigt! Så många tråkiga måsten! Den här månaden har verkligen inte tillfört särskilt mycket till mig. BLÄ.

Just nu känns det mest som bekymmer. Skolskit, kurslitteraturbajs, pengar pengar pengar, tråkigt jobb, tidsbrist, tristess och sollängtan.
Positiv jag är idag då!

Frukost, skola, tenta. Å vilken härlig dag! IRONI
Det som stör mig mest är att den där iddi-pedagogiktanten vägrar få ordning på mitt arbete. Skickat det två gånger och mailat det tre men hon får det adrig. Tröttsamt.