Tisdag är tråkigt

Grått och kallt.
Runt elva kom Ida och hämtade mig och så for vi upp till Jossan. Fikade och surrade medans barnen grejade med sitt. När dom var mätta, bytta på och trötta tog vi varsin vagn med varsitt barn och gick en promenad. Skönt att komma ut en sväng.

Mysigt att träffa dom, det var på tiden. Och såklart har kidsen växt som ogräs sen sist! Inte klokt. Man känner sig ju gammal själv.

Är helt genomfrusen så nu har jag tänt massa ljus och går omkring med filten runt kroppen. Ska bara vara hemma och vara med mig själv. Vill inte jobba imorgon, är så himla less och uttråkad. Det känns som att jag gör noll nytta, inte utvecklas det minsta och jag vet att jag kan och vet så mycket mer och bättre än det där. Frustrerande. Det är dags nu! Att ta tag i livet. Eller jag är ju rätt nöjd med livet om man bortser från arbetet.
Jag har världens bästa vänner (även om vi inte ses så ofta man skulle önska), min älskade familj (även om den är tokig) och har mött någon som får det att pirra i magen på mig. Underbart.