Ordlös

Just nu finner jag inga ord. Det är absolut inte tomt på saker att skriva om men det är bara det att allt krockar på vägen ut.
Jag försöker men det går inte, orden ger inte rättvisa åt det dom ska berätta, dom kan inte förklara.

Mitt självförsvar veknar allt mer, det är underbart otäckt. Det är skratt, en varm famn och makaroner. Det är lunchlycka, blanka ögon och ömhet.

Snälla, stoppa tiden en stund. Bara så att man hinner förstå och njuta av värmen i sängen.