Blogglängtan!

När jag gick hem från stan förut kände jag verkligen att det var längesen jag skrev! Men i helgen har jag blivit varse att man verkligen blottar sig själv för folk man inte har en aning om vem det är. Läskigt att människor vet en hel massa om ens liv och själv kan man inte deras namn. Men strunt samma.

Följde M till tåget och sa ännu ett hejdå. Som sagt, det blir värre och värre för varje gång. Och bättre och bättre också förstås.

Sen ringde jag Erik och han kom till stan och sällskapade med mig. Lång fika med massa prat om allt som händer. Det är himla roligt att ha en så nära killkompis. I väntan på honom gick jag in på Cervera och där stod plötsligt det där doftljuset jag sökt med ljus och lykta i nåt år! Trodde dom slutat tillverka dom och gett upp hoppet men nån vänlig själ hade visst sett till att ta hem dom. Blev jätteglad och köpte två stycken på en gång. Här ska dofta gott ikväll!
Köpte skivan Säkert nu också. Har lyssnat igenom den nu och läst texterna. Den är bra men i ett helt annat känslomässigt läge än vad jag befinner mig i just nu. Jag hade troliegn lyssnat sönder den för ett halvår sen.
På vägen hem tog jag en tur till Crispins och fann där ett par bruna sneakers jag spanat in i höstas i min storlek och med 70% rea. Men jag köpte dom inte för dom såg så himla karliga ut på trots sina rosa skosnören. Däremot hittade jag ett par vita sandaler med strass för 75 kr som kanske passar på bröllopet i sommar. Om inte annat jättefina och billiga till när som helst.

Kom hem och det var verkligen tomt när jag haft sällskap hela helgen. Man vänjer sig fort vid att ha nån att komma hem till, sova brevid och äta med. Tvåsamheten är trevlig. Hans tandborste låg kvarglömd i badrummet, sängen är obäddad och allt påminner en om hur ensamt det kan kännas att vara själv.


Din tandborste passar så bra brevid min, det är lycka det!