Veckoslut

Den här veckan börjar lida mot sitt slut och det gör ingenting. Jag har ju varit rätt låg och instabil. Kanske pga. mensen kom jag på. Idag har det varit mycket bättre i alla fall. Mer tålamod och en hel del skratt.

Hämtade upp Helene och va på stan en stund. Eller några timmar blev det väl. Hittade en klänning jag inte kunde låta bli att ta med hem. En grå i sånt sweatshirtmaterial, kort ärm med puff och en svart rosett på bröstet. Jättesöt men enkel. Mest var vi inne hos Erik på jobbet och snackade skit och sex. Det var kul! Vi är ungefär lika störda alla tre och känner varandra ganska väl vid det här laget.
Sen lämnade jag bilen i parkeringshuset till Björn. Så nu hoppas jag den blir såld fort. Traskade hem och såg på TV, lagade mat och pratade i telefon. Fick ett ryck och städade i byrån så nu hittar jag mina trosor igen kanske.

Pratat med mamma om Rufus. Ska se om vi hittar nån han kan flytta till annars blir det himlen... Usch. Men det finns inga andra val. Hade jag vetat att det skulle bli så här hade jag aldrig tagit på mig nåt djur. Men det visste jag inte. Och nu funkar inte djur och mitt liv ihop alls. Hoppas det löser sig fort. Känns som att det är bättre ju fortare det löser sig.

Nu snöar det lite, låt det få ligga kvar nu!

IKEA-chefen ringde förut och frågade om jag ville åka på en utbildning 6-7 februari. Om vår ena glasssmaskin... Spännande va? Men det blir kul att komma bort lite och göra något annat ett par dar. Och ibland har man lite mer flyt än vanligt för den skulle vara i helt rätt stad! Och jag är dessutom ledig helgen innan så då kanske jag kan åka ner redan då. Strålande skulle man kunna säga!

Den andra februari måste jag ta ledigt för då fyller min gammelmormor 100 år! Häftigt. Man lär ju inte få äran att gå på så jättemånga 100-årskalas precis. Det mest fantastiska är att hon är helt klar och himla pigg för att vara så gammal. Hör och ser lite dåligt och börjar vara ostadig på benen men annars så. Tänk vad hon har fått uppleva mycket. Född 1907. Det har hänt en hel del sen dess. Fött fyra barn varav två redan gått bort. Barnbarn kom och barnbarnsbarn har hon en hel hög utav. Jag tror vi är 22 stycken eller nåt sånt. Och hon kan allas namn!
Klara heter hon. Och hon är den häftigaste tant jag vet!

Jag tänker på dig hela dagarna. Bara så du vet.

Det är ju dina kramar jag saknar...ingen annans!

Sånt där får mej att le fånigt i timmar!