Spel

Så fånigt! Ni vet när man vaknar och det första man gör är att slita åt sig mobilen för att se om man fått nåt sms nder natten. Nähä, inte det inte. Det rycker i smsskrivarfingrarna men nej, inte skriva, jag hörde ju faktiskt av mig sist. Man vill ju inte(verka) vara nån efterhängsen fjant utan liv och dessutom är det väl allmänt känt att killar mår bra av att få jobba lite? För dom har väl inga känslor som oss?

Dagen går och man tycker att det vibrerar i fickan ungefär en miljon gånger. På vägen hem kan jag inte låta bli, skriver ett sms, ringa blir för på. Men när jag ska sända ångrar jag mig och raderar allt istället. Sjunker ner framför tvn, funderar. Han har nog träffat nån annan, lessnat, vill inte... Och just då piper det! Hjärtat skyndar på lite, vem vem vem?? Halebop. Du har 25 kr kvar på ditt kort.
Blir skitless, skruvar upp volymen och skriver ett sms i alla fall. Men innan jag hunnit klart ringer det och jaaaaaa, det är du!

Jag-Heeej!!!!!!!!!!
Han-Hej, vart har du hållt hus hela dan? Inte ett pip!
J-Öh, ja detsamma.
H-Mm, jag tänkte jag skulle visa mig lite självständig idag, haha
J-Haha, jaha...jag det tänkte jag också.

Summan av kardemumman: Dom är mänskliga, det är ett spel och det är sjukt svårt att vinna.

Och ja, jag har gjort precis samma sak idag, hoppats på ett morgonsms, bestämt mig för att inte skriva ett själv och kommit på 1000 anledningar till varför han inte gjort det. Tex. han vill aldrig mer se mej (fast förhoppningsvis om ett par dagar), han sov med nån annan (fast vi pratade alldeles innan vi somnade) eller han tyckte nog jag hade fula trosor.
Och klockan är nio på morgonen... Förstå hur mycket skit jag hinner tänka innan det är slut på dan! Jag är störd på riktigt, det här kan omöjligt vara nyttigt. Slå mig gul och blå, snälla! Eller kom hit så jag kan krama dig och göra det där jag drömde inatt.