Tänk till, känn efter

Vad mer kan man begära? Mätt, torr, jobb, vänner, familj, trygg, hem och en värld full av möjligheter. Ändå är man så sällan nöjd. Inte ens nu när jag sitter och skriver det här. Alltid är det nåt som är fel, kunde vara bättre eller saknas. När blir man nöjd? Måste det hända något otäckt för att man ska lära sig uppskatta det man har?

Gårdagen var verkligen jättemysig. Idag har det inte hänt mycket alls. Jag har sett på tv, läst och sovit. Verkar inte bli nån utgång heller, fortsätter väl dagen som den börjat istället. Ganska skönt egentligen men det känns lite trist. Var skillnad förra året när man satt två i soffan. Då är det mer okej att stanna hemma och vara tråkig. Men det är inte så att jag skulle välja samma sällskap nu, inte alls. Vad i hela världen skulle vi prata om nu?
Däremot hade det varit trevligt med en mysig spelkväll eller nåt med vännerna. Men det får bli en annan gång.

Men wtf. Nu hade jag gjort det igen, slutat tänka på det jag inte ska tänka på men såklart jäklas världen med mej och låter det dyka upp, blinkande, på msn. Och då känns det genast mer ensamt. Det mest ironiska med allt det är att jag var i ungefär samma sits för en fyra år sen så där. " Jag tror inte på kärlek, ingen tjej, har inte tid"... Eller samma sits är det väl inte riktigt. Men ändå.
Det är en sån som är alldeles jättefin, smart, rolig osv. men som det aldrig kommer bli nåt (seriöst) med. En sån där besvärlig typ. En sån jag alltid springer på.

Nä usch. Nu blev jag jättenere helt plötsligt. Så där jag är ensammast, tråkigast, inga kompisar, bortglömd och helt sämst känsla. What to do?

Jag tror att jag har nån form av störning. Jag är beroende av om- och uppmärksamhet. Helst då av såna som den där jag inte ska tänka på.

Klipp dej och skaffa ett liv människa. Eller grina en stund.