Pirrigt och magiskt

Vad glad jag blev! Julen har alltid varit jätteviktig för mig men i år har det känts som att den lika gärna kunde låta bli att bli. Tänkte inte pynta eller nåt men nu hamnade kartongen här uppe i flytten så jag tänkte sätta upp stakarna och stjärnan åtminstonde. Tog fram det och tände. Hittade ett album med julmusik och har suttit i soffan med massa tända ljus och druckit te.

Öppnade kartongen igen och kikade igenom alla tomtar och annat pynt. Och så fanns den bara där, känslan. Ni vet, lite spännande men ändå så bekant. Tomtarna får liksom liv och ser på mig med sina plirande ögon där bakom skägget. Det blir så lyckligt i magen och all kärlek jag hyser för nära och kära bara pyser över och rinner ut i ett fånigt leende.

Eftertänksamhet och självvald ensamhet blir nog viktigt för mig i jul. Jag har en del att tänka över och smälta. Tänker på min konfirmation.. Ofta fick vi gå ut i kyrkan sena eftermiddagr när det var mörkt ute, tände massa levande ljus och spelade musik. Vi la oss på varsin kyrkbänk och bara var. Lät tankarna snurra fritt och bara fanns. Det var mäktigt. En sån där grej som jag alltid kommer minnas.

Känslan av att bara vara en liten prick i stora universum men att man ändå spelar roll. Det finns tillfällen då man blir mer ödmjuk inför livet. Som i vintras när jag fick kontakt med min gammelmorfar som varit död sen jag var två.
Som när man håller ett barn som ler och sträcker sig efter en. Som när jag fick vara med när min katt fick ungar. Som när ödet gör att man möter en människa som förändrar ditt liv.
Som när man öppnar en låda som ger en hoppet tillbaks..!