Tre kärleksår

Igår firade vi tre hela år tillsammans! Tänk vad tiden gått fort. Inte klokt. Men det känns inte som att dom kommande tre åren kommer att vara sämre än do första. Inte dom närmsta 30 heller för den delen. Björn är verkligen mannen i mitt liv. Vi funkar så bra ihop.

Men det var ju på jäsken (heter det verkligen så? Måste vara ett av alla underliga dialektala ord som finns) att det blev vi. Vi träffades på jobbet. Väldigt orginellt...

Minns att jag iinte tyckte att han var nån speciell alls från början. Men så smög en en rosa-skimrande känsla på mig efter ett tag. Han var ju så snäll och rolig. Gav mig massage och hjälpte mig med allt jag inte kunde. Jag följde med han och hans kompisar ut och vi hade vansinniga spritorgier på Marleys. Det var jag och Karin med Björn och hans killkompisar.

Jag vågade ändå inte be om hans nummer så jag lånade hans mobil och ringde till min egen under ett möte vi hade. Senare på kvällen skickade jag ett sms och skrev något i stil med "Ojdå, nu fick jag ju ditt nummer!"
HUR PINSAM FÅR MAN BLI EGENTLIGEN??

Men hur som helst fick jag jättegulliga sms vilket spädde på mina rosa moln ännu mer. Senare har det ju kommit fram att det var hans vän Nils som skrev åt Björn. Men det gjorde ju inget. Kär blev jag ju ändå!

Otaliga är dom kvällar vi "sov" i Jerrys soffa efter en blöt kväll på krogen.
En kväll tog jag mod till mig att berätta för Björn att jag var kär i honom. Hur nervös som helst men jag ville ju veta vad han kände. Svaret jag fick var ju inte det jag hade önskat precis =/
"Jag tror inte på kärlek längre. Jag vill inte bli så sårad en gång till."
Hm. Nähä. Tack då.
Och dum som jag är gick vi raka vägen till en säng efter det där snacket. Smart tjej. Men jag kunde bara inte låta bli.

efter det försökte jag ju ändå att förneka mina känslor. Strulade runt med andra och såg till att Björn fick reda på det. Runt jul kände jag mig färdig med vår romans och la det på hyllan. Var ut på juldan och träffade Björn då. Gissa vad han berättade? Jo att han var kär i mig och verkligen ångrat att sitt beteende.

Suck. Han telefontorterade mig i en veckas tid. Efter nyår höll jag på att bli vansinnig av allt tjat så jag gick med på att gå på en date. Han hämtade mig och vi for på Mercat Cross för att äta. Eter det rejsade vi hem till hans pojkrum. Vi låg i sängen och tittade på Lilo and Stitch. Och såklart blev det hångel! Men det var nog enda och förtsa gången jag höll på mig. Inget sex.

VI umgicks dagarna efter det och sen dess har det varit vi. Vi bestämde att den 6/1 fick bli vår dag.

Den 27/1 ryckte Björn in i lumpen. Det var en tung morgon. Ingen av oss trodde väl att det skulle hålla. Varit tillsammans i tre veckor och nu skulle han vara i Östersund till 21/11. En hel evighet. Men vi klarade det! Så här i efterhand känns det som att det var lätt som en plätt. Men när man minns tillbaka var det många nätter jag grät mig till sömns. Har väl aldrig känt mig så ensam som då.

Efter ett drygt år tillsammans började vi leta lägenhet. Tittade på tre och den sista blev det. Trivs kanon fortfarande. Och ett år efter det, den 2/4 2005 förlovade vi oss. Och ringen är självklart den vackraste jag vet!

Och nu är vi här. Tre år. Jag tror det går så bra för att vi:
* Är lugna båda två och inte kan bråka så bra
*Kan prata om allt och inte är rädda för att gråta
*Har ett fantastiskt sexliv
*Vill ungefär samma med våra liv och är beredd att offra sig för den andres drömmar

Jag ska göra allt och lite till för att vårt liv tillsammans ska bli bra och lyckligt.
Nu är det ett nytt år. Jag tror att det blir ett lättare år än det förra som minst sagt var jobbigt.

Jag älskar dig Björn!