Snälla, kan dagen ta slut snart

Jag längtar så efter att få lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet.
Brände pekfingret på gröten (!?) imorse så att jag fick världens brännblåsa.
Fick motorstopp 5 ggr på samma rödljus
Fick mindre pengar än väntat så nu måste jag nog ändå låna av mamma
Och det värsta av allt, min älskade Bamse for till himlen

Det gick fort. Jag kände hur han blev alldeles slapp i kroppen och hur hjärtat slutade slå.
Han orkade inte längre. Och det är tur att man i alla fall kan göra dom den tjänsten; att få slippa lida. Men sorgen blir inte mindre för det. Jag kommer alltid att minnas och sakna honom.
Ögonen var öppna men blicken tom, tassarna svala och kroppen tom.

Vi visste att det var nära slutet men ma kan aldrig förbereda sig för att ta adjö av någon man älskar och levt med en längre tid. Det är smärtsamt och orättvist.

I samma stund din rosa nos blev vit,
visste jag att livet aldrig mer skulle bli sig likt.

Bamse. Alltid.