Det perfekta livet

Finns det nåt sånt? Knappast troligt men ibland verkar det så. Undrar hur det vore att ha ett sånt liv? Där inget barn behöver vara med om att föräldrarna skiljer sig. Att slippa dra sina saker mellan mamma och pappa.
Där inget barn känner sig osynlig och betydelselös på skolan. Att alltid få den där snygga killen på tio-i-topp listan när man går i femman.
Att få bröst och mens lagom tid, varken först eller sist.

Inte behöva se sina älskade mammor och pappor förälska sig i en ny partner och finna sig att få ett styvsyskon.
Slippa byta skola och tappa sina gamla vänner. Att behöva inse att den nya styvpappan man lärt sig tycka om (massor) egentligen är ett svin som ljugit och slagit din mamma.

Tänk den som har lyckan att få den där underbara pojkvännen och få njuta av förälskelsens ljuva värld utan att abrupt behöva vakna upp ur sin dröm pga. att drömprinsen berättar att han knullat en annan tjej på en fest och vill göra slut. Vad underbart det vore att slippa smärtan, att slippa få hjärtat och livet söndertrasat. Att få skratta istället för att gråta. Att drömma om lycka och pussar istället för att vakna kallsvettig av sitt eget skrik om nätterna.

Hur skönt vore det att vakna varje morgon och veta att idg blir en bra dag. Att veta att allt är bra och att det finns mat i kylen. Slippa leva på sill och potatis i två veckor för att pappa är utan jobb. Att inte alltid oroa sig för familjens väl och ve.

Tänk om alla i släkten gillade varandra och kom överens. Att familjen vore så där "Bullerbyig" och gosig. Inte som på riktigt när morfar lägger krokben för styvdottern och svärfar stöter på moster. Och man verkligen gillade alla småbarn som finns. Trots att dom är skrikiga och dumma med katterna.

Tänk om.

Nu är det inte riktigt så där bra, inte i mitt fall åtminstonde. Men hur är det för dej? Är ditt liv perfekt?

Men här och nu lovar jag att leva livet för vad det där och inte för vad det kunnat vara. Jag lovar att lära mig av mina motgångar. Att uppskatta styrkan jag får för varje gång livet tar en omväg och knuffar omkull mig i diket så man slår sig både gul och blå. Jag ska försöka gilla känslan av att kravla mig uppåt, se ljuset och längta. Aldrig, aldrig ge upp för jag vet att det alltid blir bättre. Förr eller senare.
Och jag tror på att allt som sker gör det för det finns någon mening med det.

Som till exempel att en skilsmässa kan leda till bra saker som att få det där syskonet jag längtat så efter. Man lär sig att tycka om nya människor och att dela med sig.
Om du byter skola lär du känna nya vänner, kanske blir det dom som kommer att följa dig livet ut?
Killar Är jobbigt. Men i efterhand är det värt varje tår och varje mardröm. Jag kom ut som en helt ny människa med ny kraft och bättre kännedom om mig själv. Det tog ett tag att resa sig men känslan av att stolt kunna räta ut ryggen och le åt det som tidigare var ett problem är oslagbar!
Familjen får man antingen acceptera som den är eller bryta helt. Jag väljer nog det första alternativet även fast det gör jävligt ont att ta konflikterna som uppstår med människor jag älskar.

Ibland får man offra sig för andras skull. Som idag. Det kommer bli jobbigt men det är det värt. Det är en ynka dag i mitt liv, den kan du få!

//Det som inte dödar härdar, som gammelmormor skulle sagt